maria bradley

Åh, denna dag är så efterlängtad! Lämnade in hemtentan from hell igår, gick förhoppningsvis bra, o idag har jag inget (INGET) planerat. De är så underbart skönt! Imorn blir de dock seminarium o sen ska jag o Joni åka till hufvudstaden, shoppa o bo på hotell, kan inte blir bättre! O sen Hannas o Carolines inflyttningsferre på lördag kväll, så denna helg blir riktigt, riktigt rolig, utan nåt plugga what so ever.

Åh, By the way, Besöksrekord häromdagen, hela 10 (tio!) besökare! Haha.

Nu powernap o sen en kopp te tror jag. Livet är hårt.

Förresten. Emelie, nej jag är inte gravid, men jag tycker du ska bli, du o alex kommer ju få helt underbart söta barn har vi ju sett! :)

Ja, jag vet. Det är mycket plugg-tjat i denna blogg just nu, men med tanke på att det är det enda som fyller upp min tid så är det inte så konstigt.
Tentan är i alla fall sjukt svår, och jag tar bara små pytte-steg framåt, vilket måste ökas om jag ska hinna klart i tid!
Idag har varit en dålig dag, eftersom jag har mått skit ända sen jag vaknade. Har haft huvudvärk hela dagen (som inte ens en tablett tog bort) o mått illa. Kunde till och med bara ta två tuggor av lunchen, o jag är ändå inte hungrig nu eftersom jag mår så illa.. Usch! Skulle ha fikat med fina Lina nu men de går inte... Får ta igen de på hennes bööfdej på torsdag istället!:)

Nu åter till superiora colliculi, pulvinar i talamus, posteriora parietalloben o hjärnans alla andra finfina delar...

Så var det det där med att komma tillbaka efter jullovet. Jag har en tenta i neuropsykologi som ska vara inlämnad om ungefär två veckor, som bara måste börja skrivas alltså. Jag har bara ett litet problem. DET GÅR INTE! Jag som tänkte komma tillbaka efter lovet duktigare än någonsin o med mer pluggmotivation än någonsin, men icke. Snarare tvärtom.
På sätt och vis är det bra att jag åker tillbaka till Linköping imorn, för här hemma i Lotorp går det inte. Jag liksom inbillar mej att det bara ska lossna när jag är tillbaka o att tentan kommer bli den bästa någonsin. HAHA.

I vilket fall som helst har lovet varit underbart, med god mat o mys med familjen över jul, festande på juldagen, o ett nyår i Småland som förra året (dock med annat sällskap och utan feber).
Att komma hem och träffa mina underbara vänner här hemma, o känna som att vi aldrig varit ifrån varandra är nog ändå den bästa känslan.