maria bradley

Fick precis ett MMS av min bror med en bild på hans studentmössa på. Åh, de är inte utan att jag fick lite tårar i ögonen! Den va så fin och jag tänker dels på hur stor han har blivit (ja, jag vet, nu låter jag som en gammal tant, men ändå!) och så tänker jag på våran student! Den veckan var bland det roligaste och samtidigt sorgligaste veckorna jag har varit med om. Självklart tyckte jag inte att det var ett dugg sorgligt just då, men nu i efterhand så... Det är först i efterhand man inser hur bra man hade det på gymnasiet - allting serverat på ett guldfat! Kompisarna visste man att man skulle träffa dagen efter, helgerna var alltid lediga och man behövde inte oroa sig för kass ekonomi eftersom mamma o pappa paya allt! Mat på bordet och ren tvätt var liksom en självklarhet. Nu har man helt plötsligt blivit vuxen o ska laga mat, städa, betala räkningar, tvätta o göra allt annat tråkigt helt själv. Det är ju så klart helt underbart att kunna bo själv och styra sitt eget liv helt och hållet, men man liksom förstod inte hur bra man hade det då, och det värsta av allt - man tog inte vara på hur bra man hade det!

För övrigt så visar termometern 18.3 grader (i skuggan!) och jag måste sitta inne o plugga. Bajs.